Lidingöloppet 2017

Starten, jag är där någonstans.

Dags att summera gårdagens fascinerade skräckupplevelse där jag höll mig enligt plan tills jag tog tvärslut med alldeles för många kilometer kvar att löpa. Jag slutade som 138:e man och 144:a totalt på tiden 2:03:16 timmar. Jag ångrar inte en sekund över mitt upplägg, jag var tvungen att hålla det tempot jag hade första halvan (58 minuter) för att kunna klara mitt mål på under två timmar. Hade varit naivt gjort om jag sprang på 1:01 timmar första halvan och tro att man hade krafter nog att springa snabbare sista halvan. Jag än mer respekt för loppet idag än vad jag hade igår innan start men jag är också fast beslutet att jag ska springa loppet igen inom en snar framtid, kanske redan nästan år. Då ska jag under två timmar. En positiv sak jag tar med mig är att jag satte faktiskt personligt rekord på halvmaran med mer än tre minuter (1:23:07 timmar), inte illa att göra det under Lidingöloppet.

Resultat

Resa/uppvärmning

Gårdagen började med att jag tog morgonflyget till Bromma. På planet var även spelarna i ÖFK med men jag kan dementera att det inte var på detta flyg som lagets lagkapten blev utslängd ifrån. Det var god stämning på planet. Jag mötte upp min mor på flygplatsen och vi for vidare till Lidingö, en resa som tog cirka en timme. Hämtade ut nummerlapp och sen var det dags att gå till starten en bit bort. Jag hade ungefär en halvtimme på mig att värma upp och det blev ungefär 20 minuters total uppvärmning. Såg en orm (oklart om det var huggorm eller snok, skitsamma egentligen) och det var nog för en med ormfobi att få upp pulsen. Kändes som mina fyra stegringar utöver ormmötet var tillräckligt. Under stegringarna så hörde jag ett bekant ljud och förstod att det var någon som åkte rullskidor mitt bland alla löpare. Av ren reflex ploppade David Holmström upp som ett namn som mycket väl kunde vara en som åkte rullskidor där. Mycket riktigt var det han som åkte utan hjälm, oklart varför.

Starten

Efter uppvärmningen så hittade jag inte min mor som hade min flaska med sportdryck från +watt. Inget jag kunde göra något åt så det var bara att ställa sig i startfållan med alla andra i startgrupp 1a. Jag tror vi var knappt 300 i det startfältet. Kunde inte fokusera att jag inte fick min dricka innan start, bara att tänka på det man skulle göra. Vid startfållan så träffade jag på Johannes Eklöf som är en mycket duktigt löpare och skidåkare. Var många skidåkare med igår och många som presterade mycket bra. Jag stod bl.a. bara någon dryg meter bland de allra främsta favoriterna, en var VM- löparen ifrån somras Mikael Ekvall som tillslut slutade 3:a i årets Lidingöloppet. Läste idag att han klagade på att han inte fick sin startavgift betald av arrangören. Hans 3:e plats gav honom 12 000 kronor så jag vet inte varför han klagade. Lite kommunistiskt, inte konstigt då han är öppen kommunist. Jag har väldigt svårt för den vänsterdrivna journalistkåren blundar för offentliga personer som har denna politiska riktning. Tänkt om han var nazist, då hade det skrivits som bara den. Nog om det, Ekvall är hur som helst en riktigt duktig löpare.

Start till Ekholmnäs (0-5,7 km)

Jag kom iväg bra utan att förivrar mig och när det började gå lite utför så började jag plocka allt eftersom placeringar där jag bl.a. sprang om damtäten. Jag låg 86:a efter första mellantiden efter en dryg kilometer, jag såg bl.a. Oskar Svärds rygg en bit fram och förstod att jag nog ska vara lite kylig och hitta ett stabilt tempo där jag skulle hålla mig inom min tröskelpuls. Tog det därför lugnare uppför, för att hålla ner pulsen en aning och sen ta ikapp tid utför. Den taktiken fungerade bra, inte ofta jag tappar i uppförslöpning men igår var jag en aning lugnare uppför, åtminstone i början av loppet. Vid andra mellantiden som också var första vätskan låg jag på 91:a plats. Jag låg dryg tre minuter efter täten här och hade fram till den passagen en snittfart på 3:35 min/km.

Ekholmnäs – Hustegaholm (5,7 – 10 km)

Efter Ekholmnäs är det ganska kuperat och därför ökade pulsen en aning där men när man väl kom ner till platten så höll jag min tröskelfart igen. Fick äntligen min flaska med +watt sportdryck av min mor efter drygt sju kilometers löpning. Flaskan var för full så jag kunde inte hantera den på något bra sätt så jag fick knappt något i mig, men hade fått en mugg tidigare i Ekholmnäs. Denna sträcka är nästan helt flackt och jag förstod att jag kunde hålla igen en aning till och ändå hålla ett tempo på strax under 4 min/km. Mitt i allt folkvimlet till publik så sprang de första tjejerna om mig, först en liten tjej från Östafrika och sen ytterligare ett par tjejer till därefter. Var kall och sprang i mitt tempo och sprang första milen på 38:29 minuter och på plats 101:a. Helt enligt plan.

Hustegaholm – Fågelöudde (10-15 km)

Under denna sträcka går det uppför en del i början och sedan ganska snäll terräng fram till halva distansen avklarad. Jag placerade halva sträckan på 58:07 och hade tappat ytterligare fem placeringar och låg nu på plats 106.

Fågelöudde – Grönsta (15-20,6 km)

Nu kom jag kanske till loppets mest underskattade del, mycket upp och ner och inte sällan brant uppför eller för den delen brant nerför. Utförslöpningen började kännas allt mer men det gick fortfarande fort att springa utför. Det var under denna delen av banan som gjorde att jag fick sota för det på slutet. Jag låg under hela denna period över tröskelpuls men samtidigt hade jag en positiv trend där jag plockade några placeringar och var återigen på plats 101:a, samma placering som en mil tidigare.

Grönsta – Abborrbacken (20,6-25 km)

Jag gjorde en bra i Grönstabacken, lite för bra visade det sig nog. Jag hade som högst puls här 185 (96 %) men hörde inte min egen andning då det spelades satans hög musik där. Kunde trots allt återhämta mig bra och springa utför och tog in på framförvarande hela tiden när det gick utför. Till min förvåning så kom jag ikapp skidskytten och Östersundsbon Olle Olsson Bad som är en mycket duktig löpare som bl.a. varvade mig när vi möttes på 5000 meter bana för en månad sen. Förvånad att jag lyckades springa ikapp och förbi honom, vi var förövrigt lika tomma i blicken och om han redan hade väggat då så var det inget emot min väggning en kort stund senare. Kände med sju kilometer kvar att det inte fanns så värst mycket energi kvar och jag gick in i väggen med lite drygt sex kilometer kvar. Folk bara susade förbi och jag förstod att jag inte kunde göra någonting.

Abborrbacken – Mål (25-30 km)

Jag kom in i Abborrbacken med ingen energi kvar men kunde av ren vilja överleva utan att någon kunde springa om mig. Jag passerade exakt på 1:39:55 och låg teoretiskt inom sub två timmar men förstod att det gjorde inte så värst mycket, då jag visste att jag inte skulle kunna hålla 4 min/km tempo sista fem kilometerna. Konstigt nog hade jag fortfarande placering 101:a vid denna passering. Det enda positiva var att jag fortfarande kunde hålla fart utför och därför jämna steg med övriga men så fort det blev platt eller uppför var jag helt slut. Pulsen gick ner en aning men tempot sista tre kilometerna var ungefär 5 min/km trots jag hade en stadig puls över 90 % av max. Min klubbkamrat från Andrarums IF Tommy Olofsson kom förbi och uppmuntrade mig men jag hade som sagt ingen energi att lägga i en växel till. Ärligt talat trodde inte jag skulle ta mig i mål, jag tog mig med nöd uppför Karins backe med två kilometer kvar och vinglade fram och det var ett under att sjukhuspersonalen inte plockade av mig med drygt en kilometer kvar av loppet. Kom i mål tillslut med en tid på över 44 minuter sista milen, det var faktiskt två minuter långsammare än förra gången för sju år sedan. Den gången för sju år sedan var jag hela tio minuter efter 5,7 kilometers löpning så jag sprang alltså snabbare sista 25 kilometerna som 19- åring än som skidåkare på heltid (nästan) som jag är idag. Vägde då i och för sig bara 62 kilo medan jag väger drygt 70 kilo idag.

Efter mål

Var förstås oerhört besviken över insats och placering när jag kom i mål. Vinglade runt i målområdet som en premiärfylla för en tonåring. Hade svårt nog att både prata och att stå rakt. Har studerat resultatlistan och jag var inte ensam att springa långsamt på slutet av skidåkare/skidskyttar. Förutom utomjordingen Johan Olsson så låg de flesta skidåkarna mellan 1:58-2:03 timmar, med några få undantag utanför den tidsangivelsen. En klen tröst kan det tyckas vara för min del. Hade önskat att Lidingöloppet var mer kuperat såsom Jarvloppet som jag vann för några veckor sedan, då var jag bl.a. 13 minuter snabbare än Ida Nilssons dambanrekord, igår var hon sex minuter förre mig i mål. Det är skillnad från terräng till terräng. En seger var att jag inte fick kramp någonstans, bara i magen efter loppet. Får jag kramp så är det nästan alltid i magen speciellt i skidåkningen, jag vet inte riktigt varför men min mage gillar tydligen att få kramp. Jag fick massage efter loppet som gjorde att jag kände mig helt okej återställd idag, lite stela ben förstås men man kan gå normalt och jag har inte ont någonstans, så jag är nöjd. Däremot har jag träningsvärk i mina biceps. Att energin tog slut har sina förklaringar. Jag var inte förberrädd att springa så länge i sådan hög belastning samt att jag fick i mig för lite energi. Tror jag drack mellan 0,6-1 liter sportdryck. Kommer inte ihåg hur mycket jag drack förra Lidingöloppet men när jag har sprungit halvmaraton har jag faktiskt inte druckit något alls, kan och fick lite problem med magen och lite håll från och till under gårdagens lopp.

Siffror från Lidingöloppet enligt min Suunto- klocka.

  • Tid: 2:03:14 timmar
  • Distans: 30,01 kilometer
  • Snittempo: 4:04 min/km
  • Snittpuls: 176 (91 %)
  • Maxpuls: 185 (96 %)
  • Höjdmeter: 513 meter

Jag återkommer imorgon om vilken tid som gissade bäst vad jag skulle springa på igår.

Bilder:

Kunde i alla fall stå innan loppet.

Var så borta i Grönstabacken att jag missade att min mor stod där och fotade. Här i slutet av backen och jag är på väg om (tror jag)Östersundsbon/skidåkaren Erik Söderström Melin samt en tjej som blev 5:a tillslut. 

Inte nog att jag fick bo med dessa f.d. studiekamrater från Alnarp natten till söndag, de lyckades även genom att klara Lidingöloppet klara en Svensk klassiker, grattis Mathias och Annika. OBS, ölen är alkoholfri!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.