Idag har vi (jag och Florian som är tillfällig guide åt Carina) testat skidor, både glid och fäste. Roligare än så har jag inte mer att berätta idag, förutom att det är säsongens första världscuplopp imorgon, där det väntas 7,5 kilometer klassiskt.
Efter mycket och men så kom tillslut våra skidor till Voukatti, av någon konstig anledning kom de inte med på planet igår så vi kunde inte åka skidor med vår egen utrustning idag. Däremot så lånade vi ihop några från det tyska laget, själv så fick jag nöja mig med skidor och stavar som var lika långa, en aning svårt att skejta i en timme men det gick bra. Innan dagens träning så blev det även en tur till Kajaani där Carina skulle klassificeras till vilken klass hon ska åka i. Eftersom vi inte hade någon transport så åkte vi med det vitryska laget och väl på plats vid delar av det koreanska laget lokalisera vad vi skulle någonstans på det finska sjukhuset, där en läkare från Iran stod till förfoga. Med denna internationella samarbetsvilja så kan man tycka att det är en aning konstigt att det är så svårt för åtta svenska partier att bilda regering.
Efter jag hade haft en föreläsning till mina klubbkamrat i Ski Team Skåne igårkväll i Bruksvallarna har jag rest i princip hela tiden förutom natten sömn. Har kanske inte direkt varit problemfritt. Stora delar av gårdagens bilresa kördes på oplogade vägar med upp till cirka tre decimeter snö, inte många som tydligen kunde eller vara villiga att jobba en lördagskväll. Själv så klarade man sig oväntat bra med min tvåhjulsdrivna bil.
Resan idag var lite stressigt att komma iväg, var längesen man reste med så mycket bagage igen även om det var mest Carainas saker, jag åker med som ledare, serviceman och vallare, vad det nu kan innebära. Kul med något nytt hur som helst. Väl i Stockholm så var vi redan försenade lite men hade tur att en som skulle hjälpa behövande med assistans kom till undsättning för oss och innan han förstod vi var fel personer han tagit med så var vi redan på väg att åka raka vägen till utrikesterminalen och gaten där vi skulle ta nästa flyg. Väldig tur hade vi. Nu sitter vi på Helsingfors flygplats och väntar på resterande i det österrikiska laget och nästa flyg till Kajani och sedan buss till slutdestinationen Voukatti, där det i veckan bli världscupstävlingar.
Idag har det varit riktig vinter med ymnigt snöfall under i princip hela dagen men det hindrade inte mig att köra blandade blytunga skejtintervaller. Körde några olika varianter av de något kortare slaget som följande såg ut:
Eftersom det blev ett sent intervallpass igår så var kroppen lite seg idag, kände mig ändå rapp i början av intervallerna men orkade inte riktigt fullt ut och hade lite svårt att komma upp i puls idag. Samtliga intervaller var olika, alla gick uppför men hade ändå en hel del nerför här och där men hade mer höjdmeter än fallmeter på samtliga intervaller.
På eftermiddagen hade jag äran att ha den mer skidvana gruppen där jag plågade de emellanåt ganska hårt. Nu väntas bara en föreläsning av mig, om mig själv innan jag styr Forden till Östersund.
Idag blev det ett ledarpass för min del på förmiddagen, ytterligare en nybörjargrupp hade man som var riktigt duktiga. På eftermiddagen fick jag till ett eget pass som var ett längre drag tröskel i den klassiska stilen. Var en aning lat och vallade inte om utan kletade på ordentligt med burkvalla på mitt redan befintliga klistervalla. Funkade dock bra men hade fantastiskt dåligt glid i förhållanden som redan inte var alltför snabba så inga drömsnitt på tröskeldraget. Jag körde kort och gott stora delar av den fem kilometer långa slingan som normalt bruka användas när det är snöpremiär här. Fyra varv blev det och hade följande siffror:
Ett stabilt bra genomförande av pass även om jag började få problem att få fast skidorna i de branta delarna under andra halvan av passet. Behöver träna mer att få fast skidorna när jag är trött, även om dagens pass är en bekväm form av intervaller som kändes att man kunde köra en timme till i samma intensitet utan problem. Fick även sällskap av Adam av andra halvan av sista varvet så lite högre puls blev det då men det är nog bra att skrämma upp den sådär lite på slutet av själva intervallpasset.
Då befinner man i skidparadiset Bruksvallarna, här är det inga plusgrader kan jag lova. Det var kallt men roligt att få träna en nybörjargrupp på första lägerdagen, åkte sen några kilometer själv för det var så fina förhållanden med fina spår där skinskidorna fungerade klockrent.
Innan avresan till Bruksvallarna så hann jag med ett tidigt morgonpsss med Carina, blev åtta kilometer testrace och faktiskt hennes första ”race” sen Paralympics i mars månad, gick bra och otroligt vad fort det kan gå när man inte ser.
Då så har man vallat lite skidor som avslutning av denna dag. Eller egentligen har jag vallat tills morgondagens pass med Carina, två pers är likamed dubbelt upp. Vi var även ute på ett klassiskt pass på förmiddagen med typ alla andra skidåkare så man hade gott om sällskap.
Imorgon drar man som sagt till Bruksvallarna där det väntas klubbläger vilket innebär ett stort gäng glada skåningar.
Ny dag och nya möjligheter att åka väldigt långsamt då föret idag om ens var möjligt än långsammare. Jag var ute i en knapp timme och fick ihop nöd och näppe elva kilometer och då var ändå snittpulsen så hög som 134 (69 %), detta kan inte påstå som ett av de roligaste passen i mitt liv. Det hela påminde nästan som stakpassen på 4:or man hade ute på Österlen en kall och blåsig januaridag, där man aldrig fick gå ner i fartställning, detsamma gällde idag förutom när man skulle nerför en av backarna vid Arctura, sjukt alltså.
Efter stakpasset så åkte jag vidare till gymmet där jag körde följande:
Idag kom dagen som jag bruka gilla, noll grader och nederbörd och då ta man fram ruggskidorna, en typ av skidor där man bara rugga upp fästzonen med sandpapper. Jag och Carina var ute i 1:45 timmar denna förmiddag.
På eftermiddagen hade det kommit lite mer tung blöt snö så förhållandena var extremt långsamma. Faktum var att det t.o.m. frös under skidorna trots jag åkte skejt och utför gick det så pass långsamt att jag fick köra växel tre ner mot snöhögen, där jag på samma ställe igår fick bromsa för att klara kurvan längst ner, snacka om att förhållandena ändrades. Jag var inte så värst pigg men körde ändå ett längre tröskeldrag där jag fick jobba på metodiskt både upp och ner. Svårt att jämföra om hur bra det gick idag då det gled långsamt men det var nog helt okej, trots snittfarten landade på 16,9 km/h. Övriga siffror var följande:
Idag har vi i hushållet gjort pepparkakor där jag gjorde degen själv för två dagar sen, hemmagjorda slår allt annat kan jag lova. Förutom att ätit massvis av pepparkaksdeg så har man lyckligtvis varit ute och tränat en hel del, närmare bestämt längdskidor hela förmiddagen. Först blev det tränarled träning för samma gäng som igår och efter det fartträning med Carina, totalt drygt tre timmars snurrande på Östersunds skidstadion där natursnön ännu lyser från sin frånvaro, troligtvis dimper det ner en del i natt. På kvällen var jag och Therese och körde styrka. Blev först 15 minuter mage och sen 3×8 tricepsdrag i maskin följt av dips med olika varianter av vikter. Vi körde även frivändningar och marklyft där det blev lite av varje men ganska lätt för att vänja mig inför kommande styrkepass av tuffare karaktär.
