Träningsfri dag denna fredag men den har inneburit allt från klippa gräs på morgonen från knacka dörr i Undersåker, så kan det va. Senast jag var i Undersåker sprang jag St: Olavsloppet, det var för sex veckor sedan.
Logga in nio timmar sömn i natt och kände mig som en ny och fräsch människa och märkte på uppvärmningen till Hofvallen att man kände sig pigg och hade lätt att driva upp i puls. Väl på plats i körde jag löpskolning och sen 3×100 meter stegringar och noterade över 170 i puls på den korta sträckan och insåg att detta test nog skulle kunna gå bra då kroppen var utvilad och fräsch.
Kändes bra i början av testet, första kilometern på 3:15 minuter, en fart jag tycker är rimlig att starta med och om jag ska kunna springa ner mot 9:40 minuter så var dagens inledning helt rimlig och enligt plan. Andra kilometern gick på 3:22 minuter och började bli lite seg men kunde mobilisera krafter sista kilometern och springa den på 3:19 varav sista varvet på 76 sekunder. Noterade tiden 9:56 minuter vilket är tre sekunder långsammare än mitt pers från 2016 på samma bana, men var samtidigt sju sekunder snabbare än förra testet i juni så det var en klar förbättring av säsongsbästa i alla fall. Är ju ingen fena direkt med det där med plattlöpning så få vara nöjd att jag sprang på den tiden jag gjorde men med en snittpuls på 180 (93 %) och en maxpuls på 191 (98 %) så gav väl det jag hade uppenbarligen men det är märkligt vad man kan grubbla över såna här insatser i sin träning, det är samtidigt spännande och roligt men samtidigt en pina och skräck att bli vansinnigt trött.
Hade planer på att springa 3000 meter test på bana idag, något jag i och för sig haft varje dag de senaste tre veckorna men motivationen och ångesten över att timmarna tickar på dagarna gör och har gjort att detta inte blivit verklighet än sen i juni, har ju tänkt att springa detta test en gång i månaden. Om jag har lust och motivation kör jag detta test imorgon, men man vet aldrig om det genomförs eller inte.
Idag däremot så körde jag ett blandat löppass där jag sprang lugnt i terräng och kombinerade med att varva chins och spänst. Var ute i 75 minuter och hann med tolv kilometer löpning, 8×6 chins och tre olika spänstövningar (grodd-, diagonal- och enbenshopp) i lättare regn, skönt väder att träna i förövrigt.
Då har man betat av veckans första och enda(?) distans på rullskidor, bruka ju bli ett pass i veckan numera. Idag körde jag 31 kilometer på 1:31 minuter på mina Marwe 7:or, 587 höjdmeter och en snittpuls på 131 (68 %) var dagens siffror från passet. Det rullade på bra kan man säga, jag brukar och kör ständigt fortare på de mer lättkuperade områdena på rullskidbanan, detta för sen kunna åka fortare när man väl ska tävla i liknande terräng.
Dagens högsta puls noterades nog när jag mötte i 40 km/h en sms:ande cyklist på banan, undra om han hade löst ett säsongskort? Man ska inte cykla eller vistas på banan för just att det är en RULLSKIDBANA, för en annan har betalat för att åka på RULLSKIDBANAN. Samma problem kan det vara av de som går och springer på banan, många är uppmärksamma men långt ifrån alla vilket är otäckt, det känns nästan tryggare att åka rullskidor på landsvägarna än att snurra runt på rullskidbanan.
Det märks vem som är yngst och fd gymnast av oss.
Idag blev det fjärde kvalitépasset löpning/skidgång på en vecka då det just blev skidgång uppför Gustavbergsbacken och känslan uppför där var nog bästa nånsin vilket jag är väldig glad över då det är snart en vecka sen jag total havererade uppför skutan. Jädra tjat om det loppet. Fick igår på banintervallpasset och dagens skidgångpass ett kvitto att man faktiskt duger dugligt och är bara att kämpa på med mina kvalitépass närmsta fem veckorna innan jag kan börja träna lite mer mängd igen.
Som sällskap hade jag klubbkamrat Freya med på passet, så träning förra måndag med Mats från klubben och idag alltså med Freya, kul det att känna lite klubbkänsla. Vi båda är bra uppför och vi är även världens första skåningar med världscuppoäng på rullskidor, bra då de säger att man inte kan hålla på med denna sport om man är från Skåne. Jag körde åtta till antalet idag på den 370 meter långa backen med 90 höjdmeter.
Siffror från skidgångpasset:
Vet inte varför nästan första intervallen alltid går klart snabbast, så är det aldrig om jag kör någon annan typ av intervaller men kortfattat var det lite väl ojämna intervalltider generellt men bra snittid på intervallerna, bästa nånsin faktiskt då jag hade 3:16 minuter i snitt vid bra perfekta förhållanden i oktober förra året. Idag var det lite blött och halkade till någon gång, lite svag svalkande motvind och 150 centimeter långa stavar. Använder normalt 140 centimeter långa stavar men idag lånade jag ut dem till Freya så det blev mina vanliga klassiska på 150 centimeter, funkade det med. Dagens snittid blev 3:14 minuter vilket är bra.
Fjällko!
Hasse!
Var denna söndag nästan till enda, lyckades få till en sovmorgon och sov till kl:8, vet inte riktigt när det hände sist, skönt i alla fall. Åkte till Alsen och var där med Centerpartiet då det var husdjursdagen där. Skåningen och artisten Hasse Andersson var där spelade, såg honom en gång på lantbruksmässan i Elmia (Jönköping) tidigt 00- tal där jag var tillsammans med min far. Nu var inte husdjursdagen lika stort som Elmia men det fanns både kor, hästar och getter bl.a. Jag är ju uppvuxen med djur så det var kul att få klappa lite djur. Jag har fått berättat för mig att när jag var liten så fick jag ha cykelhjälm på mig när jag gick bl.a. korna för att inte få deras svansar i ansiktet på mig, idag få man inte ens åka i väg och släcka bränder om man har fel kollektivavtal, sjukt det där och det var kanske bättre förr trots allt, i alla fall ibland.
Träning har man lyckas fått överstökat denna dag med och idag genomfördes det i mer humana temperaturen på 13 grader, halvklart och lite vind, skönt det då man ska springa intervaller. Dagens intervaller genomfördes på banan på Hofvallen i Östersund, som alltid med andra ord. Hade ingen riktigt plan som jag ofta inte ha nuförtiden men bestämde mig tillslut att springa 2000 meter tröskel, sen 1200 – 800 – 400- 200×2, det gick snabbare och snabbare vilket var tur. Dagens känsla innan var bedrövlig men intervallerna genomfördes bra och var nog i parentes av det bästa jag gjort på bana förut, så veckans tidigare hårda pass uppför Åreskutan och Hammarbybacken berodde nog på värmen trots allt och inget annat för dagens banpass hade jag kunnat genomföra lika snabbt och bra om jag körde om samma stegintervaller en gång till men det hade varit dumt då skaderisken är för stor. Fyra till sex kilometer känns ganska lagom att köra banintervaller på, helst inte längre om intensiteten är hård.
Siffror från Hofvallen:
Fin tjur.
Jerseyko, ni som gick landskapsingenjörsprogramet, ni vet!
En ren ren?
Hemkommen igen efter en rolig och givande valkonvent med Centerpartiet i Stockholm. Många viktiga frågor togs upp men en som jag själv är väldig orolig över är spontanidrottande i Sverige och att vi rör sig för lite gemeneman, vilket är och blir bara värre ur ett folkhälsoproblem. Förritiden någon generation eller två generationer tillbaka var det en självklarhet att cykla flera mil för att man skulle ut och dansa för att nämna ett exempel, det har man hört att både farmor och farfar gjort. Denna helg var det en man som tyckte jag var konstigt att jag tog trappen från nionde våningen istället för hissen, verka vara helt andra krav på oss i ungdomen idag. Bara för man själv är 27 år så är det en självklarhet att kunna använda trappan istället för hissen om det nu t.o.m. kan gå fortare så, äldre som har svårare att gå kan och bör ta hissen, inte vi yngre. Annars är det en spontant och bra alternativ att ta trapporna istället för hissen, hur lata få- och vi ens bli?
Hiss fanns det definitivt inte när jag igår sprang intervaller uppför Hammarbybacken, det var varmt och jag hade stora problem att genomföra mina intervaller som endast var korta och fyra till antalet. Även om första kändes bra så var det en jobbig historia och jag hade väldig svårt att få ner pulsen efter intervallerna, det går faktisk bra att träna vanlig lugn distans men när jag ska ta så går det förnärvarande inget vidare i värmen. Tanken var att klå någon/några Stravarekord men var i följande ordning, en, fyra, två och hela 16 sekunder efter rekorden på de fyra jag sprang. Efter varje intervall kändes det bara sämre och sämre och trots jag drack cirka två deciliter till den sista intervallen så var munnen torrare än en öken, det dammade bra i käften vill jag lova. Även det kändes dåligt så tror jag det ge nytta ändå och hoppas och det ska bli mildare väder framöver så det ser jag faktiskt fram emot för just nu mår jag mest dåligt efter varje intervallpass medan distanspassen bara gör att jag mår bättre oavsett hur bedrövligt det känns innan.
Siffror från intervallerna:
Idag klämde jag in ett styrkepass på det lilla och ganska dåliga utbudet till gym på hotellet där jag hade en förhoppning att träna ben som jag inte gjort sen april (!) månad men fanns inget bra så det blev överkroppsstyrka även detta styrkepass. Har fortsatt inte fixat något gym så tänkte det var lika bra att köra ett styrkepass och det kändes helt okej tyckte jag. Bra start på dagen och kroppen var hyfsad pigg och få väl tacka det för att jag gick och la mig tidigt kvällen innan trots festligheterna.
Imorgon ska jag till vackra Offerdalsbydgen på husdjursdagen i Alsen och det kan även bli något fint träningspass där, det ser jag fram emot.
Måste bara nämna att AIK åkte ur Europa- spelet i ena arenan (tele2)på bilden tidigare i veckan
Efter morgonens gym
Annie Lööf!
Är i Stockholm idag och imorgon på valkonvent för Centerpartiet, kul det. Lika kul är det dock inte dödsvärmen som gör mig seg och less. Jag gillar värme men att träna är tufft för mig, blev dock två varv runt berget på Frösön igår på 4:or, 13 kilometer och 43 minuter A1 blev det. Ikväll hann jag med att besöka Hammarbybacken och körde intervaller där, mer om det imorgon.
Strax innan målgång. Foto: www.fjallmaraton.se
Dags att summera eländet från tisdagens tappra men bittra försökt att ta sig an Peak Performance Vertical K, ett lopp som går från Åre by upp till Åreskutan. Eftersom jag blev 4:a förra året och att jag hade bra genrep bara veckan innan årets upplaga så hade jag stora förväntningar på mig med all rätt, hade t.o.m. tränat grenspecifikt för att klara av utmaningen och vägde in på 69,6 kilo på tävlingsdagen vilket är det lägsta jag har vägt på flera år. Det är faktiskt stor skillnad om man är lätt eller inte när man ska uppför den där toppen.
Värmeslag
Man vill aldrig skylla på något men värmen tog allt extra hårt på mig på tävlingsdagen, var visserligen liknande förhållanden när jag sprang samma sträcka i tröskelintensitet bara nio dagar innan själva loppet, då inga större problem men när det väl skulle gälla så fick jag problem. Tyckte jag drack en hel del men jag drack enorma mängder efteråt utan att bli pissnödig så därför känns som att jag hade vätskebrist redan innan start, något jag ofta få när det är varmt även om jag försöker dricka mycket, både vatten och sportdryck. Förra veckan igen hade jag 164 (85 %) i snittpuls upp på 47:58 minuter och under tävlingen så hade jag 181 (93 %) i snittpuls trots jag sprang närmare minuten långsammare. Att det ska vara så stor skillnad på nio dagar låter osannolikt och eftersom jag inte blev sjuk efteråt så kan jag bara misstänka vätskebrist under tävlingen. Träningsmängden innan tävlingen kan jag inte heller klaga på, tränade lugnt två timmar dagen innan, medan förra året hade jag tränat sju timmar den veckan innan tävlingen som även då gick på en tisdag, varav tre timmar löpning och ändå gick det att prestera bra då.
Tävlingen
Bredden av årets upplaga var klart bättre än förra året men min tid på 45:14 minuter hade ändå räckt till en 6:e plats, vinnaren Hayden Hawks är sub 28 minuter på milen så det är ju inte dåligt direkt. De tre som var snabbare än mig förra året blev i tur och ordning 2:a Petter Engdahl, 6:a Johan Lantz och 9:a Johan Persson, jag själv blev 19:e man. Starten var klart bättre än förra året men fick ändå buffla mig fram på bästa sätt i första branta stigen för att ansluta till täten på omkring 15 man innan första klättringen med rep som är strax innan den långa slalombacken som man ska ta sig an. Jag har annars väldigt svårt för de som av någon konstig anledning ska stå så jävla långt fram när de inte har kapaciteten ens att vara där framme, hur svårt kan det vara att begripa att man ställer sig längre bak om man är sämre. Nog om det men jag klarade mig hyfsad men fick ödsla onödig energi tidigt i loppet för att ta mig om dessa bromsklossar. Inga bromsklossar i slalombacken utan där var det otroligt hett och jag körde på med min springteknik och tog placering efter placering samt att jag såg pulsen var hög men intensiteten kändes helt rätt. Jag var mer eller mindre ikapp Björn Sandström och låg 6:a när man styrde sista biten upp mot Hummeln där det är som brantast med rep och allt för att kunna ta sig upp så kände jag med helt slut och fick släppa förbi mig en del och upp till Hummeln från Slalombacken tappade jag närmare 1,5 minuter kontra året innan.
Uppför trapporna efter Hummeln så var det fortsatt oerhört tungt och sen när man väl kunde börja springa igen så var benen blytunga och jag orkade knappt springa ens på platten. Efter ett tag kom Eddie Edström ikapp och förbi mig men kunde inte hålla hans fart men jag hade återhämtat mig något och kunde faktiskt ta mig framåt i hygglig fart. Detta varade fram till Kabinbanan och jag var nästan ikapp Eddie igen trots avståndet faktiskt var ganska stort ett tag. Kom då ikapp en kille och jag hakade på och det funkade ett tag men blev sen totalstum och gjorde en bedrövlig avslutning, hade inget att springa för men var totalslut ändå när man väl tog sig upp på toppen.
Givetvis inget jag är nöjd över men känner samtidigt att jag vill ditt igen och springa på en bättre tid innan det blir vinter, det ska nog gå om det inte är så varmt vilken dag som helst skulle jag tro. Hade jag fått springa om hade jag sprungit på liknande sätt igen, jag var inte där för att genomföra utan att försöka bli topp tre, rent realistiskt hade en topp sex placering varit rimligt trots det tuffa motståndet. Nedan lite data och jämförelsen mellan årets och förra årets upplaga av tävlingen.
Peak Performance Vertical K 2018
Peak Performance Vertical K 2017
Kilometertiderna + höjdmeter i parantes enligt Strava 2017 respektive 2018:
2017
2018
Starten, blev trångt snabbt då det smalna av rejält tidigt. Foto: www.fjallmaraton.se
Sprang för Wilja Labs igår vilket var roligt och hoppas det blir fler tävlingar i deras regi framöver, sprang även i deras löpryggsäck The eXplorer Foto: Oskar Henriksson
Var väl inte den piggaste personen denna onsdag efter gårdagens kokning uppför skutan, mest varit less och besviken över gårdagens insats och det blev heller inte någon träning denna dag. Få väl ta nya tag imorgon igen och har jag tid så blir det en längre rapport från gårdagens tävling och ska förklara varför man inte tog sig upp på ett bättre och snabbare sätt.