Den där backen (Tossebergsklätten) är en brant historia, arkivbild från förra årets intervallpass där. Foto: Markus Femling.

Sista lägerdagen med Parasportslandslaget idag, den avslutades med att åka fyra vänder uppför Sveriges troligtvis brantaste väg som används av rullskidåkare. 1,84 kilometer och 183 höjdmeter blev det (bom till bom), bra snittlutning det. Blev skejt med bra tryck idag, konstigt nog hade jag lägst snittpuls på de två intervallerna som gick snabbast. Så kan det vara.

Detta var dagens enda pass och totalt landade det i 19 timmars träning denna lägervecka + två pass styrka. Fint det.

Hela veckans team minus Linda som fotade.

Idag gjorde vi sista passet i tunneln för denna gång. Brukar bli ganska less att ligga och köra runt där inne men eftersom vi inte kört några längre pass på över två timmar så har det funkat oväntat bra. Har alltså inte blivit lika snurrig som jag brukar.

På eftermiddagen stod det löpning på programmet men jag började med styrka och spänst innan jag drog igång löpningen. Jag började med att springa Lätta milen som har 160 höjdmeter, en slinga som går en del på grusväg men även en del svårsprungen terräng i mitten av rundan, och efter allt regn som fallit gör det inte enklarare eller roligare för den delen heller att springa. Väl klar med den milen så mötte jag upp Linus Larsson och vi gav oss ut på Hårda milen. Linus är liksom jag skåning i grunden och skidåkare men vi har emigrerat från Skåne. Eftersom danska eller delar av danska landslaget också har varit på plats i Torsby denna veckan så har mer eller mindre Skånes/Danmarks bästa och mest meriterade skidåkare varit i Torsby denna vecka. Var väldig roligt och trevligt att träffa Linus, var längesen sist. Senast kan ha varit när vi hade inofficiellt skånskt mästerskap i Falun, tio kilometer klassiskt. Linus vann och jag blev 2:a och ingen annan var inbjuden. Så kan det vara.

Vi höll bra marchfart när vi sprang Hårda milen, 5:10 min/km trots blötan och de 300 höjdmeterna. Snittpulsen landade på 136 (69 %). Gick bra att hålla A1 och eftersom vi pratade i princip hela tiden så var det ju kort och gott prattempo. Vi är bra löpare båda två och tror även få skåningar hade hängt med i full fart i denna terrängen. Lyckligtvis slapp man regnet, den kom istället precis innan löppasset och precis strax efter.

Imorgon väntas sista passet här innan vi åker upp till Östersund.

10 km klassiskt PyeongChang 2017, hit ska vi tillbaka nästa år!. Foto: Ivo Gonzalez

Idag har det bara tränats i tunneln, fyra timmar för att vara exakt i tid. Oklart hur många varv det blev men det blev många bra nyttiga kilometer där inne. Det började med två timmar klassiskt där det filmades en hel del med. Testade mina nya kallföresskidor Salomon S-Lab Classic Blue. Dessa har jag inte åkt något alls på innan utan fick dem ganska sent förra säsongen, då jag bröt en skida i Ukraina i januari. De gick bra då och de nya verkade gå bra de med. Hade inga problem att få fäste alls idag. Bra skidor, fäste eller teknik låter jag vara osagt men de verkade som sagt gå fint.

På eftermiddagen blev det först en timmes skejt innan jag själv körde en timme med fokus på teknik. Blev filmad och fick tips av Linda samt att jag körde en del med en stav och med varsin en kilometersvikt i var näve. Kändes helt okej, har en hel del pusselbitar att pussla ihop men var sin bit tar sin lilla tid. En vacker dag har man kanske löst pusslet.

Parasportslandslaget som är på plats här i Torsby, som skåning och längdskidåkare platsar jag här eller?, nädå men jag fick nummerlapp även jag idag. Foto: Torsby Skidtunnel 

Torsdag och man är inne i mitten av veckan samt halva lägret har gått nu i Torsby. Idag har det blivit lite fart i tunneln, många varv i hög fart alltså. Först ett tävlingsrace skejt på förmiddagen och på eftermiddagen blev det längre impulser stakning. Mycket fart lite mängd kan man kallar denna träningsdag. Avslutade denna dag med att plugga ekonomi samtidigt som jag tittade på Lyxfällan, vilken kombination.

Klassiskt löparmark.

Blev ett långt pass idag, började med att direkt efter frukost, strax innan kl: 8 att bege mig ut i den fina terrängen som finns här. Det blev en knapp timme på Hårda milen, en av landets bästa löparslinga på fina 300 höjdmeter. Dessutom har de huggit ner skog så man har lite mer utsikt nu än förr. Sen byte man om och körde två timmar skejt i tunneln och efter det så byte man om igen och sprang en timme till på Hårda milen. Första löpningen sen jag sprang Järvloppet i lördags, känns fortfarande lite i vaderna annars var benen pigga och glada (tror jag). Fyra timmar blev det alltså i ett pass på förmiddagen. Var ganska intressant att jag sprang lite snabbare men hade lägre snittpuls under dagens andra löpning. Berodde nog på man var låg på energi, trots en energibar innan jag gav mig ut på den sista timmens träning. Brukar annars inte äta något under dessa långpass, brukar funka fint ändå.

På eftermiddagen blev det styrketräning med mitt vanliga program, idag blev det bl.a. bänkpress 8×60 kg, 5×65 kg och 2×70 kg. Tog alltså min egna kroppsvikt två gånger, nästan tre, det är bra för att vara mig. Det kanske kan bli något av mig ändå. Efter styrkan fick jag en halvtimme massage av får fysioterapeut Carro som är med oss på detta läger. Fint det.

Kan även påminna om att det är danska mästerskapen på rullskidor nu till helgen utanför Köpenhamn, via länken här kan man läsa inbjudan på svenska som jag har fått till mig. Jag kommer dock inte åka men rekommendera att åka något av deras lopp, prispengar finns att tjäna och är seedningsgrundande till Vasaloppet.

Blev en förmiddag uppför Hovfjället, har ju åkt många tävlingar upp där senaste åren annars, en var förra året då jag slutade total 5:a efter två dagar med backrace, ett klassiskt (bilden och ett skejt.. Vill minnas att det var rätt kallt den gången, ungefär som idag.
Foto: Tom Lindström T-W Media

Första träningspasset på detta läger med Parasportslandslaget blev uppför Hovfjället, fick köra upp en gång själv och det är ungefär det jag tänkte skriva om denna tisdag. Ett långt tröskeldrag från vägkorsning upp till där asfalten tar slut, d.v.s. lite längre än när man oftast brukar köra, som t.ex. när rullskidloppen som brukar gå här på våren. Eftersom jag hade vilodag igår var jag pigg idag och fick t.o.m. sansa mig en aning när pulsen blev för hög eller var på väg att bli lite för hög. Tröskel innebär att man ska hålla sig strax under mjölksyrenivån, min tröskel ligger på mellan 87-90 % men annars brukar det vara ganska individuellt vad man har för tröskelpuls. Har ju nästan alltid tävlat i denna backen så jag är inte direkt van att köra i den ändå hyfsad bekväma zonen som tröskel ändå är.

Nog med det, jag körde utan glasögon på mina Elpex 3:or in i den täta dimman. Skön känsla där jag kunde fokusera på tekniken men var ändå sugen på att gå max. 30 minuter tog det hela vägen upp, 29:41 minuter enligt Strava och då är det från där man startar (åtminstone när man tävlar) till på toppen. Ingen vind idag men dock blött efter allt regnande och gick ganska tungt att åka igenom den drygt två kilometer långa stråket på slutet där de lagt någon form av oljegrus, som gjorde att farten drogs ner en aning. Bra genomförande annars och bra tid.

Siffror från Hovfjället:

• Tid: 30:02 min
• Distans: 7,3 km
• Snittfart: 14,5 km/h
• Snittpuls: 171 (88 %)
• Maxpuls: 178 (92 %)
• Höjdmeter: 384 m

Eftermiddagen bjöds på två timmar skejt i tunneln för Skånes bästa skejtåkare?. Kan lova att det inte var någon vacker syn i början, jag är som bambi på hal is och har noll koll på grejerna när jag inte åkt på länge. Två månader sist man var på snö, man hinner glömma en del när man började åka skejt först i 22 års åldern. Men efter ett väl komponerat teknikprogram av Linda så föll pusselbit efter pusselbit på plats. Finns trots allt mycket att lära sig fortsatt. Riktigt bra pass hur som helst.

Har anlänt till Torsby för veckans läger som börjar imorgon här. Resa och vila idag men igår blev det två timmar lugnt klassiskt och lite kvällsstyrka. Kroppen känns oväntat fräsch efter lördagens lopp, det är egentligen bara vaderna som har värkt som bara den men annars har jag konstigt nog inte fått någon annan träningsvärk. Bjuder på några bilder från helgens Järvlopp.

Fotografer Pelle Nyberg och Adrian Hägerstrand:

Fin vy!

Snackade lite med tävlingsledaren innan start.

Brorsan stretchar.

Starten går.

Närbild på bröderna Andersson.

Första nerförsbacken. 

Enda bilden på mig som jag hittills hittat när jag verkligen är in action, här med 2,5 kilometer kvar.

Vann med 7:14 minuter förre 2:an.

Mitt resesällskap Konrad vann också tämligen överlägsen.

Mäktig bild, jag på väg uppför näst sista backen och Downhill cyklister är på väg nerför densamme. Foto: Järvloppet

Dags att summera dagens tävling i den härliga men tuffa terrängen i Hälsingland. Blev en säker vinst och nära att slå Anders Södergrens banrekord. Trevligt, bra och roligt lopp på alla olika sätt och vis.

Resultat Järvloppet 2017

Eftersom jag inte har sprungit långt på flera år så var jag osäker hur mycket man skulle värma upp och hur länge benen skulle hålla att springa så långt och länge. Senast jag har sprungit så långt eller länge var Stockholm Trail för tre år sedan, ett ganska flackt traillopp som var 21 kilometer långt. Dessförinnan har jag sprungit två halvmaraton, ett misslyckat maraton och ett Lidingölopp, men det var många år sedan. Faktum var att man nästan var mer osäker inför denna starten än ett VM eller SM lopp på skidor. Den stora anledningen var att jag inte visste hur kroppen skulle hantera det tuffa loppet. Har visserligen sprungit en del bra längre pass i sommar men att tävla är något annat. Samma sak med om man skulle ha vätska eller inte men valde att bara ta med mig en gel och dricka en mugg på varje vätskestation.

Jag valde att värma upp i drygt 20 minuter och la in några fartökningar, kände att det var tillräckligt. Mötte upp min bror Johan strax innan start och förberedde det sista innan start. Hade inte jättekoll på vilka som skulle vara med i startfältet för 21 kilometers loppet. Efter någon knapp kilometer var det någon bakom som sa ”öka” och jag förstod att det var min bror som jag mer än gärna släppte förbi och sen drog vi ifrån de övriga. Kul scenario och efter en kort stund gick jag om igen och försökte hålla ett stabilt tempo, både uppför och nerför för att vi skulle kunna dra ifrån och fortsätta hålla ihop. Gick bra till första vätskestationen efter cirka 5,5 kilometer men sen började Johan ha svårare att hålla ihop men försökte springa så snabbt så han ändå kunde dra nytta av mig. Men efter strax nio kilometer sprungna så ökades avståndet till Johan och jag tänkte att det nog är bäst att vi kör på i eget tempo. Jag hade fram till då legat på tröskel uppför och resten A1 och faktiskt lite A1 när det var mycket utför.

Passerade milen på 49 minuter och var på en av de högre punkterna på den kuperade banan just där och då. Jag kunde t.o.m. njuta av utsikten man hade stundtals. Efter elva kilometer var det vätska igen så jag tog en mugg sportdryck där med och pinnade på bra de kommande kilometerna där det gick ganska mycket utför innan det gick uppför en del igen. Var väl först här det börja kännas lite jobbigt för benen att springa utför, på platten och uppför gick det fint att springa på fram till den tredje vätskestationen och ytterligare några kilometer till innan det började värka i vaderna. Var väl med ungefär 3-4 kilometer kvar när man kom tillbaka till Järvzoo det inte kändes lika lätt uppför heller. Såg förresten inte ett enda djur inne i zooet trots man sprang en hel del längst stängslet till densamma. Väl på toppen av Järvsöbacken (slalombacke) så var det först mycket utför och sen en brant knix uppåt innan det gick brant utför på stig länge. Sen kom den berömda Trappstigen som också var ett bergspris. Jag hade sparat mig för att kunna ta hem det priset. Hade fram till dess inte gått över tröskelpuls en enda gång, d.v.s. att jag låg aldrig på mjölksyra förrän jag kom till den backen eller snarare trappan som var den sista uppförstigningen man hade kvar innan man var i mål. Tyckte jag hade svårt att köra på bra i Trappstigen men tog hem det priset på tiden 3:32 minuter och var smått otroliga nästan en minut snabbare än 2:an i loppet. Trappstigen mätte fina 100 höjdmeter på 400 meter i distans, vilket ger en snittlutning på 25 %, brant det i slutet av ett lopp. Var riktigt trött på toppen men hade sen bara utförslöpning där jag tog det ganska piano då jag visste jag skulle vinna och men också missa banrekordet. Precis när jag hade sprungit klart för dagen nerför så vände man upp till mål och det var då jag fick lite kramp i insidan vänster lår. Tog det lugnt även uppför in i mål och kunde glatt och lugnt ta emot segerkransen av modell mindre strax innan jag gick över mållinjen för en segerintervju. Strax efter målgång så hejade jag fram Johan och även Konrad som precis som jag vann överlägset den kortare klassen. Efter målgång fick vi reda på att banorna var lite förlängda än tidigare år och därför missade båda jag och Konrad banrekorden. Trist men det kommer väl fler chanser.

Nöjd över prestationen och att jag sprang så säkert och stabilt som jag gjorde. Hade kunnat ta banrekordet om jag sprang på från början men å andra sidan så kunde jag sprängt mig där och då med. Men jag hade aldrig någon energidipp alls utan det var för lite ovana muskler att hålla på så länge. Enligt arrangören skulle loppet ha 1050 höjdmeter men jag hade 900 höjdmeter enligt min Suuntoklocka. Springa uppför går väl men springa nerför så många höjdmeter i hög fart sliter. Kuperingen och terrängen var riktigt tuff, inte många enkla passager fanns det överhuvudtaget. Kan liknas som fjällmaratonloppen (27 K eller 43 K i Vålådalen) om man nu ska jämföra med andra lopp. Få också ge en eloge till arrangörerna, trevligt evenemang både innan och efter loppet och väldigt bra snitslat utmed banan. Kommer gärna tillbaka nästa år men nöjer mig nog med denna distansen, ultran som sprangs tre varv verka vara lite väl styvt för undertecknad. Jag är full beundran för de som springer dessa lopp.

Data från loppet:

• Tid: 1:45:09 h
• Distans: 21,53 km
• Snittempo: 4:52 min/km
• Snittpuls: 161 (83 %)
• Maxpuls: 175 (90 %)
• Höjdmeter: 895 m

Hade låg puls för att vara ett lopp, nästan lägre än när jag har tävlat i långlopp på skidor. Min fysiska kapacitet kan man inte klaga på, hade det varit någon mer jag kunde  springa med eller känt mig mer jagad så hade man kunnat ta det där banrekordet. Anders Södergren är och var framförallt då (2015) i väldig bra form och faktum är att jag var 13 minuter förre banrekordet för damer och då är det ändå Ida Nilsson som har det och hon är ju knappast dålig. Bra kvitto hur som helst att träningen ger bra effekt. Är faktiskt exakt ett år sedan jag fick strul med hjärtat så jag är fortsatt evig tacksam att det fungera väl varje dag.

Efter loppet tog vi det lugnt innan prisutdelningen skulle tas vid, jag och Johan åkte iväg och plockade blåbär, ständigt dessa bär. Johan slutade tillslut fyra och var drygt tio minuter efter mig, inte illa av en som tävlar i rodd. Han ska förövrigt åka på VM senare i höst, så det blir den andre familjemedlemmen som kommer lyckas få vara med på ett VM, mäktigt. Vi träffas inte så ofta så det var kul att hänga med brorsan en halvdag, fick t.o.m. lite kvalitétid mitt under loppet. Man ska ju ta vara på tiden säger man. Var även väldigt roligt att ha med sig Konrad under denna halva helgen. Också ett stort tack till familjen Nilsson i Arbrå, där hade vi det bra med husrum och mat i massor.

Starten av loppet, jag och Johan startade bredvid varandra med nästan samma startnummer med, fler bilder utlovas imorgon. Foto: Järvloppet

Lyckades vinna Jarvloppet 21 kilometer trail idag, drygt sju minuter förre 2:an och bara en dryg minut efter Anders Södergren barnrekord från 2015. Ett stabilt säkert lopp där jag inte tog några direkta risker.

Tänkte skriva ett längre inlägg imorgon om detta arrangemang som har varit riktigt bra på alla olika sätt. Mitt mål för dagen var att vinna och försöka hålla ihop så länge som möjligt med min storebror som också var med. Nio kilometer höll vi ihop innan jag sen sprang solo och hade målet att försöka utmana Södergrens banrekord. Hade bra sparkapacitet och snittpulsen landade bara på 162 (83 %) så det fanns lite att ta av. Muskelärt tog det ganska hårt när man sprang utför, speciellt de sista kilometerna, då jag också insåg att jag skulle missa banrekordet.

Brorsan blev tillslut 4:a och Konrad vann den korta klassen. Tror det blir en fin stämning på väg hem sen.

Har rullat med Forden lite söderut ut idag men dagen började med att rulla drygt två timmar på mina klassiska rullskidor. Drygt två timmar stakning blev det på Frösön. Var även ut en kort tur i löpskorna för att vecka liv i löparbenen imorgon. Det ska trots allt springas 21 kilometer och 1050 höjdmeter trail imorgon. Ingen barnlek direkt. Dagens löptur innehöll två set spänstövningar och ett varv runt elljusslingan. Varvet runt elljusslingan  körde jag i höga A1 76 %) i drygt tio minuter, på den tiden tog man 66 höjdmeter och höll ett snittempo på 4:45 min/km. 45 minuter var man ute och det känns bra i benen/kroppen.

Senare på eftermiddagen hämtade jag upp Konrad Matsson Myhr som också ska springa loppet imorgon. Jag har mött Konrad många gånger när man har tränat men det var första gången vi pratade med varandra. Trevligt med sällskap ner till Hälsingland där vi ska bo inatt.