Fick en Alpina pjäxbag idag som jag ska förvara mina carbonpjäxor i.

Har testat lite prylar idag, eller snarare en pryl. Nämnligen den senaste Staffanstaven med en ny typ av rullskidholk på. Holken är diamantslipat om jag minns rätt och behövs därför inte slipas inför varje pass. Testade denna holken tillsammans med staven som var av en mjukare modell. Det gick inget vidare direkt, vet inte om det kalla vädret som ger hård asfalt var anledningen, för jag hade väldigt besvärligt svårt med stavfästet. Uppför var nästan helt omöjligt att få fäste med stavarna och man var tvungen att nästan ha helt vertikal vinkel på staven om man skulle få grepp. Fick på så sätt inget flyt i åkningen och dessutom fick jag ont i axlarna och vände tillbaka efter en stund och byte till mina styvare Elpex IRS. Den staven är annars snarlik Staffanstaven, båda stavarna är bra för att undvika skador och överbelastningskador om man åker mycket rullskidor. Stavspetsen däremot får utvecklas men idén är god.

Passet då, ju det var en ganska seg och småsliten kropp när jag skulle ut och staka på 3:orna. Åkte nästan bara på cykelvägar, men min pannlampa var tydligen inte laddad nog, utan strejakde någonstans mellan Lund och Dalby. Det blev minst sagt mörkt, men funkade ändå att åka vidare. Var belyst stora delar av rundan annars. Dock segt att åka i allt grus och på de våta vägarna. Tyckte inte riktigt jag satte staktekniken något vidare trots att vinden var minimal denna tisdagskväll. Jag kom 23,74 kilometer på passet plus 5,5 kilometer när jag åkte med Staffanstaven. Nästan 100 minuters stakning blev det med en snitthastighet på 17- respektive 15,2 km/h. Lugn fin A1 med bara 120 höjdmeter på dagens runda som gick från Lund – Dalby – S.Sandby – Lund.

På morgonen tog jag en tur till Fyledalen och sprang fem varv i Tegelbruksbacken. Träningsvärk i benen från söndagens lopp och en bra seg kropp gjorde att en timmes löpning denna morgon var fullt tillräckligt. Var riktigt skitväder precis som igår, så skönt att lunka runt i skogen. Såg inga vildsvin idag men åt vildsvinsskinka som pålägg till frukost och vildsvinsköttbullar till lunch, det smakade mycket bra. Efter två varv (2,2 km) började det kännas lite bättre och varven gick lite snabbare än de 12 minuterna som jag först förutspådde. Fick bli en extra runda kring gamla Tegelbruket så jag kom upp i min timmes löpning. Kom 11,16 kilometer på den timmen (5:22 min/km) och klättrade 322 höjdmeter.

Bild från lokaltidningen Ystad Allehanda. Tyvärr skrev dem inte om de lokala framgångarna som typ mig (1:a) och Oskar (3:) och inte heller 2:an i loppet som vad jag tror också var en lokal förmåga. Tänk om jag och Oskar blir multisportsproffs och aldrig har tid eller kan tävla på hemmaplan i framtiden. Istället skriver dem om vinnarna i 7,6 km klassen från väst. Det hade inte hänt i DDR (att de skrev något positivt om Västtyskland) under Kalla kriget på 1980- talet. En serie som jag rekommendera starkt är Deutschland 83, riktigt bra faktiskt som handla om DDR och Västtyskland. Sen friskar man upp tyskkunskaperna som har legat i stiltje sen 9:e klass, börjar bli ett bra tag sen nu.

Staffanstaven

Den nya spetsen

Få numera använda rem storlek S till mina babyhänder, manligt!

Här hade man det ett helvete igår, maxpuls (193) i den backen, det kanske syns? Det är förövrigt ingen backe, det är ett stup. Mina föräldrar stod och ropade att jag skulle öka efter den backen. Höga krav de har på en, räcker visst inte med toppbetyg i gymnasiet och sen en kandidatexamen vid 22 års ålder. Foto: Wintercrossrun

Har stakat på Elpex 3:or i 3 timmar och 8 minuter i det fantastiska vintervädret, regn halvstorm och fyra härliga plusgrader. Jag var olycklig under hela träningspasset och det var en mental kamp hela tiden. Rent fysiskt var det inga problem och ligger man och kör i A1, så ska det inte vara några problem att känna sig oberörd efter passet. Annars har man kört för hårt.

Tro eller ej så hade SMHI rätt med sin väderprognos idag.

Vaknade med hjälp av solen trängde sig in genom fönstret och jag tänkte att det blir nog torrt och fint idag. Tittade på de olika vädersajterna och fastnade för norska Yr:s väderprognos men det var snarare SMHI:s prognos som stämde bäst denna dag. Jag hade hoppas på att kunna åka halva passet innan det började regna. Jag hann åka en minut innan det började regna i den kraftiga sidovinden som jag då hade. Dagens runda gick från Överby – Ö.Ingelstad – Smedstorp – St: Olof och tillbaka. En bra runda men väldigt svårt att endast stå och staka. Sakna ju en backspärr på ena hjulen, vilket gjorde att jag bara kunde staka och inte fuska med att använda benen, även jag hade behövt det framförallt i den tuffa motvinden. Idag hade man velat diagonala på platten. Att hålla 4:30 min/km tempo i motvinden på 3:or säger en del hur svårt det är att åka och hur lång tid det tar i motvinden. Man få snebelasta hela tiden och får inget flyt i åkningen. Eftersom jag vände i St: Olof och åkte tillbaka samma runda så kanske jag återställde snedbelastningen på andra hållet, vad vet jag? Det jag vet är att jag kände mig som ett brottsoffer som blev misshandlad i över tre timmar av vädret. Dessutom värkte mina händer ständigt då blåsa efter blåsa sprängdes. Händerna är känsliga nu när jag börjar åka rullskidor igen, men det är väl bara att härda ut. Få hoppas på att vintern nyktra till här i Skåne, för just nu är den full och onykter nåt av de grövsta, det här duger inte.

Höll på att bli attackerad av en hund mellan Smedstorp och St: Olof men det var bara en glad hund som inte ville något illa. Men ägaren blev sur (på hunden, inte mig) vilket man kan förstår, man vill inte ha en löpande hund på den vägen där folk kör som idioter. Klarade mig även att passera järnvägsövergången i Smedstorp utan att bli överkörd av tåget, gäller ta med det positiva. Körde även om en förvånad bilist i samma by, kan väl säga att jag hade vinden i ryggen då, annars var det sällsynt att gå ner i fartställning även denna dag. Efter jag kommit till St: Olof vände jag tillbaka och passade på att köra 10/20 impulser med ganska dålig känsla. Trots en hel del skog och vanligtvis mer lä just där så märkte man av vinden ordenligt. Det tog hela 13 minuter längre tid på vägen tillbaka och då vände jag ändå på högsta punkten och hade nästan 100 meter mer fallhöjd än antalet meter uppför. Totalt antal höjdmeter är ungefär 400 meter på denna rundan som få anses som kuperad i Skånska mått, men min klocka vissade denna dag nästan 800 höjdmeter. Måste vara det där skitvädret som ställde till även här. Efter tre mil så skulle jag ta på mig en vindjacka men den skulle också jävlas med mig så jag fick springa in i skogen och fick tillslut på mig den innan jag förfrös mig. Känslen i fötterna hade jag sen länge tappat. Tog mig sedan hemåt i knapp styrfart men kroppen kändes ändå helt okej. Stavfästet var riktigt illa, det räcker i en mil så här års innan de blir trubbiga och svåra att få bra grepp när man hugger ner i asfalten.

Skönt att slippa använda benen idag, för de är riktigt slitna från igår. Känns som om det kördes ett folkrace på Svamparbanan igår efter loppet och som lyckades köra över mina ben, både på fram- och baksidan. Det är såna här pass som idag som gör och har gjort att jag har kunnat prestera så som jag gör/gjort hittills. Det är inte roligt men man kan lätt tänka tillbaka på ett sådant pass när man är trött efter Hökberg och veta att man har gjort skitpass för att klara av och fortsätta när det är motigt i ett lopp. Under dagens förhållanden är det lätt att skriva och skicka iväg jobbansökningar längre upp i norr, för åka rullskidor så här års vill man inte. Det var betydligen trevligare förra måndagen då jag åkte lika länge som idag fast på snö, solsken, vindstilla och minus fyra grader. Svårt att klä sig idag när det är ett sådant väder som idag, hade ju mer på mig i slutet av dagens pass än det passet i Luleå förra måndagen, men jag frös något oändligt idag ändå. Väl tillbaka efter passet hade jag minst sagt nollkänsel i fötterna, de var lika känsliga som David Beckhams straffspark mot Turkiet 2003. jag upptäckte även att typ för hundrade gången ett stänkskydd hade gått av. Man var en minst  sagt fuktigt kill!

Fakta från dagens rullskidpass:

• Tid: 3:08:45 h
• Distans: 50,45 km
• Snittfart: 16,04 km/h
• Snittpuls: 136 (69 %)
• Maxpuls: 155 (79 %)
• Höjdmeter: Runt 400 m

Väl hemma tog det långtid och få upp kroppstemperaturen igen till det normala, blev en hel del kaffe och varmchoklad, för att få lite värme till denna kroppen. Fick ut till stallet och hittade en ko som jag kunde värma mina fötter i. Mellan juvret och bakbenen finns det en liten ficka som var lagom stor för att ha foten i. Varma blev tårna i alla fall och jag fick tillbaks lite känsel med. Tack för det ko 592, tror hon tänkte att det var en rörlig mjölkmaskin eller nåt, snäll var hon som stod stilla. När jag var liten fanns det en ko som hete Ulla. Ulla var snäll och klok, snäll nog för att jag kunde gömma mig (skydd mot regn) och värma mig mellan hennes juver och bakben. Inget som jag rekommendera någon nånsin. Jag spelade även fotboll med korna när jag var liten, det var kul för jag var bättre än vad dem var. Hade långt som skräcken till närmsta killkompis som också spelade fotboll, man få vara fantasirik ibland. Inte nog med kor i detta inlägg, det var nämnligen så att två stycken skulle flyttas med. De var som två odugliga och osamarbetsvilliga tonåringar, som gav garanterat dagens högsta puls när 600 kilo gossedjuren inte ville gå/springa ditt jag ville. Det är något annat än och rasta hunden kan jag lova. Gick bra men fick bendarr likt en skidskytt kan få i ståskytte. Hade blivit fem bom tror jag, ungefär som en vanlig skjutserie för Mattias Nilsson i en stafettsträcka för svenska herrlandslaget. Det är inte lätt och jag hade inte gjort det bättre. Efter koflytt och lite annan bondstyrka körde jag 3×6 chins och 3×10 dips i stallet innan jag for in och körde ett riktigt tufft men bra Auklandstyrka i 25 minuter. 55/5 sekunder i varje omgång i fyra minuter i sträck och sen en minut setvila. Egentligen hinner du inte vila under de fem sekunderna utan mest byta position och byta ev. vikt. Jobbigt är det hur som helst. Avlutade med rörlighetsstyrka. Ungefär fyra timmars träning idag som kan loggas in på träningskontot.

Blev ett långt inlägg idag också, man kanske har för mycket fritid trots allt?

Effektiv fotvärmare.

Inga bilder från dagens skitpass men lite fler från igår för duga.

Tvingades av Oskar att le kraftig, jag gjorde ett försök i alla fall. Foto: Oskar Henriksson

Fortfarande glad. Foto: Oskar Henriksson

Inte lika glad, tillbaks till verkligheten. Foto: Oskar Henriksson

Intervjudags samt ombyte samtidigt då jag nyss hade varvat ner med den sista kilometern på 3:58 min/h tempo, under den tiden hade jag hunnit plocka upp min återhämntingsdricka samt ombyteskläder . Foto: Oskar Henriksson

Viktigt att ”rätt” utrustning syns när man plåtas. Har dock ingen anning om vad jag sa till jounalisten eller var artikel skulle publiceras. Finns en artikel här om loppet. Foto: Oskar Henriksson

Vinnarna i 4 km klasserna, jag och Freya. Foto: Oskar Henriksson

Oskar snitslar banan. Foto: Wintercrossrun

T.o.m. Oskar ser trött ut. Foto: Wintercrossrun

Attila Kathy från vår gemensamma skidklubb Ski Team Skåne deltog också, han såg precis som alla andra trött ut. Foto: Caroline Ivarsson

Oskar leder tävlingen tidigt. Foto: Caroline Ivarsson

Sida vid sida med 7,6 km segraren Hans Larsson. Han har bl.a. blivit SM- sjua på 5000 meter bana, så ingen dålig löpare direkt. En annan springer ju knappt under 10 minuter på 3000 meter bana. Foto: Caroline Ivarsson

Lite geggigt var det, är ett större mirakel att man lyckades springa under 4 min/km – tempo på den här banan. Foto: Caroline Ivarsson

Freya krigar på i en brant backe. Foto: Caroline Ivarsson

Det suveräna vinnarlaget, fv. Freya, jag, Oskar och Johanna. Foto: Karin Andersson

Det blev vinst både individuellt och i lag när Winter cross run arrangerades för första gången idag. Det är jag glad över då jag endast sprungit tre timmar löpning hittills detta året. Är riktigt nöjd över dagens insats då min form är på nergående igen efter skid- SM förra veckan och att löpformen är lika bortblåst som hela Stefan Löfven är. Seriöst har någon sätt honom den senaste tiden? Har hört någonstans att han är Sveriges statsminister. Han var hur som helst inte på plats vid Svamparbanan väster om Tomelilla, där dagens blytunga bana gick. Men många andra var på plats, både publik i massor och över 200 startande som antingen sprang 4 eller 7,6 km banan.

Resultat 4 km

Resultat 7,6 km

Som sagt kroppen kändes riktig tung idag. Redan när jag vaknade så var jag seg trots jag verkligen hade sovit ut och vaknade väldigt sent på morgonen/förmiddagen. Sen på uppvärmningen fick jag A2- puls av att bara gå i backarna. Visserligen var en del backar branta som stup men ändå kändes det riktigt tungt att löpa på den annars mjuka leriga banan. Jag och laget deltog i 4 km klassen denna dag och det är jag glad över för jag skulle troligtvis inte överlevt det längre loppet denna soliga men blåsiga dag. Jag gick på ren grundkapacitet och vilja idag. Start och mål gick på vad jag tror är start och mål även när det körs folkrace och motorcross, som kanske är de vanligaste tävlingarna som går på Svamparbanan. Banan är även hemmabana för en av världens bästa motorcrossmän och en gammal skolkamrat till mig på högstadiet, Filip Bengtsson. Det är han som brukar vara med på SVT:s  sportnytt motormåndag på just måndagar och pratar härlig bred skånska.

Fick en ganska dålig start, vilket kanske inte var så konstigt då kroppen kändes så seg som den gjorde. Men i vanlig ordning tog jag täten i den första branten, men redan där blev man ju stum i benen. Efter ett tag blev jag omsprungen av MAI löparen Hans Larsson, och hade svårt att hänga med när det var mer plattlöpning som gällde. Han  berättade efter loppet att han är banlöpare och springer milen på 32 minuter. Inte konstigt man hade svårt att hänga med på plattlöpningen. Men i de branta uppförs backarna tog jag på honom och jag låg 3:a med ett häng på Hans och Daniel Karlsson, som tydligen var en mångkampare. Snöret blev allt längre och jag tappade stadigt på duon där fram på den mer lätt kuperade delen av banan. Lätt och lätt, en massa småbackar med snäva kurvor och ett underlag som mer påminde om en gräsmatta efter en Roskildefestival. Höll sen avståndet in till mål, då det visade sig att Hans och Daniel sprang fel när de skulle ut på sitt andra varv. De lyckades ändå bli 1:a och 2:a i 7,6 km klassen trots fellöpningen. Förvånad kom jag in i mål som överlägsen segrare i den korta klassen. 40 sekunder förre 2:an Petter. 3:a blev en snorig Oskar Henriksson som sprang på halvfart och gjorde det bra. Laget vann också med stor marginal, Freya Orban ännu mer överlägset än mig i damklassen och Johanna Karlsson blev 5:a. Freya blev 6:a totalt och vann damklassen med 1,5 minuter förre 2:an och de kallar Therese Johaug överlägsen. Det var vi fyra (Oskar, jag, Freya och Johanna)som sprang för Team Fyledalen, annars har vi tagit en massa DM- medaljer på rullskidor och längdskidor för IF Ski Team Skåne som vi annars tävlar för. Vi har tagit så många medaljer på DM nivå så det är nästan som Sarah Sjöströms medaljer på internationella mästerskaps känns mediokra. Inte riktigt kanske, hon badar bokstavligt talat i medaljer den där tjejen.

Är riktigt nöjd över dagens insats, har aldrig sprungit ett lopp så här tidigt på året förut. Brukar nästan alltid blir någonstans mellan placeringarna 1-4 på löptävlingar. Idag var inget undantag. Såhär års brukar jag vara fetare än normalt, mest för att överleva kylan på vinterns skidtävlingarna. Väger just nu 73 kg och kan ofta ligga kring 70 kg eller strax under på sommaren. Inget som har så stor betydelse på en sådan bana som vi sprang idag, man kommer långt med hjärta- och lungkapaciteten. Kul evenemang och ett stort tack för alla som gjorde det möjligt. Var första upplagan och det lär bli fler gånger. Fina priser var det med, jag och laget vann en spadag på Ystad Saltsjöbad och äppelmust. Väl behövligt, speciellt det sista, det var ju så att banan sög musten ur en. (skratt) Individuellt vann jag ett par valfria Inov8 skor, det blir nog den klassiska 212:an som säljs i en bra sportbutik i Lund till ett väldigt bra pris. Det sägs att det finns bra personal där också. Jag sprang förövrigt i Icebug Accerleritas3 RB9X. Den som blev sist vann en spettekaka, det händer bara i Skåne. Ska man vinna såhär fina priser, kan man snart leva på sin idrott/idrotter. Kul med att se så många bekanta nu när man tävlade på hemmaplan, dock har jag en känsla att fler i Borås vet vem jag är än här hemma i Tomelilla, tack vare eller p.g.a. den här bloggen.

• Tid: 15:45 min
• Distans: 4:01 km
• Snittfart: 15:28 km/h
• Snittempo: 3:56 km/h
• Medelkadens: 87
• Snittpuls: 182 (94 %)
• Maxpuls: 194 (100 %)
• Höjdmeter: 108 m

Trots 94 % i snitt under loppet tog det några minuter innan jag kom upp bra i puls, sen var jag inte under 96 % någon gång och uppmätte (förutom på maxtesterna i Torsby) den högsta uppmätta maxpulsen. Så jag hade nog inte så mycket mer att ge idag. Inte lika många höjdmeter som förra årets ST: Hans Extreme idag men mer lerigt och svårsprunget idag som då. Är faktiskt nöjd över att springa under 4 min/km tempo på dagens bana.

Efter loppet fick jag springa ner lite tillsammans med Raj, han hade väntat länge nog att springa och var full med energi. Turen blev nästan sju kilometer och när jag var som längst bort ringde min mor och sa att en journalist ville snacka med mig. Mediakåt som man tydligen är fick jag bra draghjälp av Raj i 4:30 km/h- tempo och fick ta en intervju och bilder på vinnarna på korta distansen d.v.s. jag och Freya.

På Eftermiddagen och strax innan det blev mörkt stack jag ut och åkte lite skate. Var en del vind idag men torra fina vägar. Åkte på Marwe 6:or och körde det första rullskidskatepasset för i år. Hade lite samma känsla som under loppet tidigare på dagen. Den var tung men gick ändå att prestera. Tyckte jag åkte långsamt men pulsen var hög men det var bara i backarna pulsen var uppe i A2, annars höga A1 i snitt. Kanske inte så konstigt då det gick drygt 20 km/h i snitt, på de knappa 52 minuter jag var ute på den ganska kuperade rundan jag åkte. Nästan 200 höjdmeter togs under passet som gick från Övraby – Bollerup – Tostrup – Svenstorp – Övraby.

Här mår man fint! Sprang i sportlight strumpor och tröja, shortsen är från den tiden (högstadiet) som jag otränad sprang 5 km på 19 min. Foto: Karin Andersson

Foto: Karin Andersson

Mål och startrakan, efter 400 meter låg jag 2:a bakom en sub 32 milen löpare, tufft. Foto: Karin Andersson

Vinnarlaget- Team Fyledalen. Foto: Karin Andersson

Oskar pinna på, mycket folk var det i publiken denna soliga dag! Foto: Oskar Henriksson

Jag och Raj. Foto: Oskar Henriksson

Det var i den här backen som jag kom upp i min maxpuls i, inte konstigt kanske. Foto: Oskar Henriksson

Som rubriken skvallrar så blev det 41 kilometer stakning idag, tyvärr inte på längdskidor utan på rullskidor. Efter man slutat jobbat och sätt klart Holmenkollens klassiska femmil, så drog man själv ut och körde en sväng. Dagens runda var Lund – Dalby – Torna Hällestad – S.Sandby – Sandby mosse – Flyingeby – S.Sandby – Lund. En relativt platt runda på bra vägar, 200 höjdmeters togs och fick endast gå ner i fartställning vid tre tillfällen, trots jag körde på 3:or. Maxhastigheten var inte ens över 30 km/h, det rullar inte så snabbt såhär års, dessutom var det blött ute på vägarna idag. Men det var lite vind och ingen nederbörd fick man heller på passet, så det får man vara glad över. Dock är det en del grus på cykelvägarna, då det går ännu trögare än vanligt. Många klagar på att det inte går att åka rullskidor när cykelvägarna är grusade, men jag har inga som helst problem, går som sagt lite trögare men det är inte hela världen direkt. Det var i början och i slutet jag åkte på cykelvägar (omkring 16-17 km) och då gick det mellan 1-1,5 km/h långsammare i snitt än när jag åkte på landsvägarna. Dagens snitthastighet landade på 17,8 km/h. Som vanligt efter jag har varit iväg på snö och sen ska börja åka rullskidor igen hade jag klart högre puls än vanligt, men låg inom A1 under hela rundan förutom backen upp till Dalby. Stakningen kändes annars riktigt bra idag, hade bra med kraft och kunde fokusera på detaljerna extra noga idag då inte vinden ställde till det. Dock lite svårt med stavfästet på slutet, stavspetsarna slits snabbare så här års.

Kommer blir jobbigt att springa imorgon, har träningsvärk i bl.a. röven och lite var som efter gårdagens skidgångspass.

Här får man köra rullskidor men inte köra stridsvagn!

Började denna dag med att åka till Fyledalen och sprang lite intervaller med stavar s.k. skidgång. Alltså inte stavgång, det är sånt pensionärerna brukar hålla på med. Väl på plats fann jag lite snö, Fyledalen levererar som vanligt. Var annars en fin morgon med lite sol och ett par minusgrader. Efter lite uppvärmning körde jag fem stycken intervaller i Tegelbruksbacken. Man måste ju försöka väcka liv i de snabba löpmusklerna inför söndagens lopp. Jag fann dessvärre inte dessa idag men det är inte i februari du ska vara i knall- löparform. Jag började första intervallen med sprättande som kan förklaras som att man studsa/hoppar fram. Bra spänstträning och väldigt jobbigt. Körde sedan två älghufs som kan förklaras som diagonalåkning utan skidor, det var jobbigt och ingen vidare vacker syn. Avlutade med två intervaller med vanlig löpning med stavar. Kändes riktigt tungt idag att springa i Tegelbruksbacken, en tuff stigning som avslutades på toppen vid jakttornet som numera finns där. Jag kände mig som ett skadeskjutet vilddjur varje gång jag kom upp till toppen. Lutningen var lite för brant för att det ska fungera bra att köra älghufs och sprätt. Var ett tag sedan jag körde sådan här typ av träning, så man får vara lite försiktigt och därför blev det bara elva minuter A3, men väldigt jobbiga sådana. Passet blev en timme långt lite drygt och över 400 höjdmeter.

Dagens intervaller:

1. Tid: 3:04 min  – Distans: 0,5 km – Snittpuls: 166 (87 %) – Maxpuls: 176 (92 %)  – Höjdmeter: 55 m
2. Tid: 2:45 min – Distans: 0,5 km – Snittpuls: 167 (87 %) – Maxpuls: 179 (93 %) – Höjdmeter: 55 m
3. Tid: 2:46 min – Distans: 0,5 km – Snittpuls: 167 (87 %) – Maxpuls: 179 (93 %) – Höjdmeter: 55 m
4. Tid: 2:28 min – Distans: 0,5 km – Snittpuls: 167 (87 %) – Maxpuls: 179 (93 %) – Höjdmeter: 55 m
5. Tid: 2:21 min – Distans: 0,5 km – Snittpuls: 168 (88 %) – Maxpuls: 181 (94 %) – Höjdmeter: 55 m

Vilan mellan intervallerna låg mellan 3-4 minuter och var i lugn joggtempo nerför.

På kvällen efter jobbet drog jag till Actic Olympen och körde ett bra styrkepass med Maria. Hade väl ingen riktigt plan vad som skulle köras men det blev tillslut det här som genomfördes:

• Knäböj, 1×8 60 kg, 2×8 65 kg
• Bänkpress, 2×4 65 kg, 2×2 70 kg
• Magchrunches i maskin, 3×8 104 kg
• Sittande rodd med hantel, 3×10 + 10 24 kg
• Omvänd bicepscurl med skivstång, 1×10 17,5 kg, 2×10 20 kg

Klarade inte riktigt bänkpressen på 2×70 kg utan fick ta 67,5 kg på sista setet vilket kändes lätt. Har aldrig kört omvänd bicepscurl förut men tror garanterat det ger fin träningsvärk. Körde lite varierat med antal repetitioner och dylikt, körde lite som kändes rätt och roligt för dagen.

Man säger att man ska krama ett träd när man är vilsen. Nu var jag inte vilsen efteråt men bra trött så man nästan blev vilsen. Kul att ett träd vill kramas med mig, det uppskattas. Kände mig annars ganska het att bara springa i underställströja, trots minusgrader.

Mina nästkommande tävlingar blir Winter Cross Run och Västgötaloppet. Winter Cross Run är ett tufft terräng lopp som går på Svampabanan utanför Tomelilla på söndag, nästan hemma ju. Två olika distansen på 7,6 eller 4 km, jag kommer springa den korta distansen och göra det tillsammans i ett lag. Det är roligt att tävla i lag.

Nästa tävling på skidor blir anrika Västgötaloppet i Ulricehamn som går den 14:e februari. Blev 28:a i fjor efter ett ganska dåligt lopp av mig. Som vanligt nästan när det gäller långlopp, men jag ser faktiskt emot att köra ett långlopp snart igen. Blir troligtvis ett till helgen efter Västgötaloppet, innan det är dags för Vasaloppet.

Så här glad var jag när jag sprang Jordgubbsloppet i somras, trots man just sprungit uppför Tegelbruksbacken. Sprang på 36:30 på den tuffa milen, fast jag pajade knäet. Bättre lycka på söndag hoppas jag. Foto: Oskar Henriksson

Bild från förra årets Västgötalopp som en gammal god studiekamrat från Borås tog.
Foto: Anton Spets.

Har åkt rullskidor igen, det var sådär roligt att åka i februari månad nu. Det var fyra veckor sedan jag åkte rullskidor senast. Det var i alla fall roligt att åka med klubben igen. Det vi åkte idag var intervaller vid kräkbacken. Fyra vändor först utan stavar blev det. Sedan körde vi 3×6 korta intervaller med tre minuter setvila. De såg ut så här i varje set: diagonal, stakning med frånskjut, stakning, diagonal, stakning med frånskjut och stakning. Tyvärr bröt jag av en stavspets redan under det första setet. Inte ofta jag bryter en stavspets men jag tror jag fastnade i någon liten spricka eller nåt. Var svårt att få stavfäste förstås men samtidigt bra träning att åka med dåligt stavfäste, som det ibland kan vara på tävlingar. Jag är personligen skeptiskt att åka så korta intervaller med benen, blir bara en massa hets och fel teknik sen när man kommer på snö. Därför försökte jag hitta rätt känsla istället och det blev bättre och bättre. Kroppen var annars pigg och jag kom fint upp i puls utan att känna mig dödstrött. Jämna intervaller men intervallerna med stakning gick ändå snabbast, trots trasig stavspets. Blev bara ett pass idag då jag var trött i morse och skippade löppasset. Ska bli skönt och välbehövligt med vila imorgon efter många dagar med träning och resor.

Körde på Swenor 4:or

Hemma i Skåne igen, trots försenat flyg från Arlanda till Sturup sent igår kväll. Jag landade i ett snöfritt Skåne med åtta grader och storm, inget som gör en glad så här i februari månad. Började denna dag med att åka till Teckomatorp och fick massage av Eva, det var välbehövligt. Jag kanske har fått svar om varför jag få kramp i magen. Det kan vara så att jag är för stark i magen i symbios med att jag är för orörlig i just magen, som gör att syresättningen inte fungera fullt ut. Nu ska jag göra lite solskensövningar likt en buddistiskt munk, mer korrekt lite yogaövningar. Hoppas detta är nyckeln att få bot på mina krampproblem.

Har tränat lite idag på kvällen efter jobbet. Var ovanligt lugnt att jobba idag, trots jag jobbade själv idag. Fortsätter alltså denna veckan som förra veckan med ensamhet. Nästan man som man tvingade kvar kunderna extra länge och snackade lite mer än vanligt. Men jag tog på mig min löparutrustning och löpte till Actic Olympen, en tur på en 1,6 kilometer. Var ändå shortsväder fast det stormade friskt i Lund. Väl på plats i gymmet körde jag lite annorlunda än vad jag har gjort förut. Generellt fler repetitioner för att få lite variation i träning, kändes dock inte så värst bra idag. Körde hur som helst detta här ikväll:

• Chins, 3×6
• Mage med raka ben, 3×10
• Tricepsdrag i maskin, 3×15 46 kg
• Axelpress med skivstång, 1×25 20 kg, 3×12 30 kg
• Bänkpress, 1×25 20 kg, 3×15 40 kg
• Bicepscurl med skivstång, 2×22 20 kg

Löpte sen tillbaks till jobbet där jag hade bilen. Löpningen kändes bra och jag låg på normal A1- belastning trots jag höll 4:10 min/h tempo, dock en del nerför men med skor i var hand och motvind på 15 m/s så var känslan lätt och fin ändå. Det är ju bra att man har en sådan känsla för jag ska tydligen springa ett lopp på söndag i lag och allt, blir säkert jättebra.

Plocka man inte undan efter övningarna så läggs en Justin Bieber låt in i gymmets spellista sägs det. Det vore ju dumt tycker jag, med risk att jag få alla tonårstjejer att se rött. Men det är nog lugnt, de läser säkert inte den här bloggen, men det gör många andra istället, vilket är skoj. Januari månad var den klart bästa månaden nånsin i antal läsare, kul!

Sitter och stirra ut på Arlanda från terminal 2. Man har väl sätt roligare saker i mitt liv.

Håller på att ta mig hemåt till barmarken och stormiga Skåne igen. Men passade på att köra ett fint lugnt distanspass i Ormberget utanför Luleå tidigare idag. Det var soligt och omkring fem lagom härliga minusgrader. Jag på mina skintec och min bror på mina pulvervallade carbonskateskidor från gårdagens lopp. Det var en klar skillnad på glidet förstås men vi hängde ihop drygt halva passet. Vi planerade att åka alla åtta slingorna som var mellan 10 till 1,7 kilometer långa. Tyvärr såg och läste min bror tokigt och körde fel likt lillebror gör ibland.  Jag nötte sen på i min ensamhet och efter alla slingor hade plöjts igenom körde jag blå slinga på 3,4 kilometer igen innan jag fann en trött och vinglig storebror. Vi avslutade med att köra den kortaste slingan tillsammans så jag fick ihop exakt fem fina snömil som jag kan logga in på skidbanken. Terrängen var väldigt lik terrängen på ett Vasalopp, så mycket stakning blev det trots jag åkte på skintec. Åkningen kändes riktigt bra idag och det brukar det göra efter en hel vecka på snö. Nu hinner jag väl glömma bort allt igen. Trots jag jag åkte på skintec hade jag lika hög snittfart som jag hade under det senaste Vasaloppet, fast jag åkte i vanlig lugn A1. Föret var annars riktigt fint burkföre. Efter två timmar började energin ta slut och jag intog en energibar och fick på nytt energi och kraft att fortsätta sista timmen.

Data från dagens pass:

• Tid: 3:04:51 h
• Distans: 50,07 km
• Snittfart: 16,3 km/h
• Snittpuls: 139 (72 %)
• Maxpuls: 163 (85 %)
• Höjdmeter: 640 m

Slutligen, jag tror min bror blir topp fem av skåningarna i årets Vasalopp.