Det är väl typiskt Danmark att dela ut alkohol som första pris, dock inget flak öl som man kunde tro men väl en flaska vin. Första och troligtvis sista flaskan vin som jag har/äger, går ju inte att halsa i sig sånt om man ska bli bra.
Det bästa med Danmark är att man alltid (hittills, 3/3) vinner Danska mästerskapet på rullskidor, dock inofficiellt då jag inte är Dansk medborgare. Gjorde som Karl X Gustav 1658 och tog sig över ett sund och besegrade dansken. Tog täten och fick faktiskt en lucka innan den gamla danska storåkaren Jonas Thor Olsen och den nuvarande danska landslagsåkaren Asger Fischer Molgaard kom ikapp och förbi, då åkte jag klassiskt och de åkte skate. Redan då hade jag avgjort loppet över de klassiska åkarna och åkte själv i ett bra jämt tempo sista 30 km av det 32,4 km långa loppet med tiden 1:09:10, som gav en fin snitthastighet på 28 km/h, trots kallt och blött och med två kluriga 180 graders svängar per varv. Över 5 min till närmaste motståndare som åkte klassiskt. Bra genrep inför nästa helgs SM- tävlingar.
Resultat
Dagen började med att åka över Öresundsbron med Simon från klubben. Tyvärr var vi bara två från klubben, det var synd för det är ju inte långt till Köpenhamn, där dagens tävling gick. Vi hämtade upp Simons syster Julia vid Kastrup och for vidare till Köpenhamns nordvästra del, närmare bestämt Holte. Väl på plats så åkte vi lite på banan. Jag ville veta om det gick att skejta på det blötta underlaget. Det var sophalt även i år, så jag valde att ställa upp i det klassiska mästerskapen som höll något sämre standard. Ville inte riskera något och skada mig i onödan och att åka klassiskt på PU- hjul (tävlingshjul) var en bra uppladdning inför SM. Värmde sen upp på de klassiska PU- hjulen, det kändes lite från gårdagens tävling men ändå en helt okej känsla i kroppen och framförallt var jag sugen att tävla och mentalt förberedd. Precis som vilket tävling som helst, trots jag visste att jag troligtvis skulle vinna ganska enkelt.
Starten, står lite längre bak och syns inte. Foto: Holte Ski
Var lite sen till starten och bara någon minut innan start fick jag fråga Bjarne en av tävlingsarrangörerna hur många varv jag skulle åka. Han trodde fem vilket jag också trodde. De visade sig att det vara rätt antal varv och jag kunde t.o.m. räkna till fem idag, fint så. Stod bakom Simon och en en dansk junior som båda åkte skate. Junioren var lite i vägen och jag kom inte iväg så bra, men blåste på bra i slutat av första backen och tyckte det kunde väl vara kul att vara uppe i täten och dra lite. Danskarna blev nog lite förvånande när en åkare på klassiska hjul inte bara tog täten, utan drog iväg och fick en liten lucka. Sen fick väl den gamla danska skidkungen Jonas Thor Olsen och den nuvarande danska landslagsåkaren. Asger Fischer Molgaard nog med att en skåning petade på klassiska hjul och ökade och fick då en lite lucka i ett motlut. Osäker dock om Asger är sponsrad av Fischer, hade varit lite lite roligt, då han har just dem i sitt namn. Inte lätt att hänga med åkare som åker skate uppför. Hade redan bestämt mig att staka hela loppet och jag kände att jag orkade hålla trycket under hela loppet, vilket jag lyckades bra, tycker jag. Banan var annars spikrak men böljande och ingenstans var det platt på den 6,4 km långa varvbanan med två 180 graders svängar. Dessutom var vägen avstängd för biltrafik, vilket var skönt.
Efter första halva varvet var det dags att svänga i den första vändpunkten (180 grader), det gick bra och jag bara väntade på att de andra åkarna (skateåkarna) där bak skulle komma ikapp men till min stora förvåning hade jag drygat ut ordentligt när jag vände ut på det andra varvet. Den vändpunkten var riktigt svår och hal men kunde hålla mig på benen alla gångerna i alla fall. Åkte sen helt själv de övriga varven, där fjärde varvet gick något långsammare, men kunde öka något igen på sista varvet. Jag tappade nästan all tid i motvinden, då det blåste närmare halvstorm, dock låg banan inne i en skog, så du märkte inte alltid av vinden men på ett ställe på alla varv blåste det på bra och det kändes som man stod helt still. Svårt att pressa sig när man ligger helt själv men försökte åka tekniskt bra och det kändes okej men inte bättre, få finslipa dessa smådetaljer som inte är bra. Eftersom banan aldrig var platt blev det en hel del tid i fartställning, vilket gjorde att snittpulsen blev så låg som 84 %. Hade ner mot 70 % i snittpuls i vissa nerförsbackar, svårt att hålla 90 % i snitt då. Dessutom gör gårdagens lopp påmint, att man är lite sliten och då är det lätt att inte komma upp i puls. Testade att dricka med flaska under loppet (vilket inte är ovanligt), för att lära sig dricka smidigt och optimalt. Drack vid två tillfällen och båda gångerna nerför backen inför varvning. Var ju sophalt och därför svårt att bromsa på PU- hjul, så jag passade på att dricka då.
Kom i mål som en klar segrare och vrålade, nä skämt o sido, det gjorde jag inte. Var 5,5 min förre närmsta motståndare på klassiska tävlingshjul. Vi var bara två i H21- klassen och den andra som var med bröt. Nöjd ändå och var bara omkring 45-50 sek efter Olsen och Molgaard som förvisso hade två varv till att åka, då de åkte 45 km. Bra att kunna hålla 28 km/h på denna svåra tuffa banan. Totalstigning var 350 höjdmeter, vilket är mycket för att vara i Danmark, där deras högsta berg Møllehøj är 170,86 meter högt. Precis som Skåne är inte alltid Danmark platt som man kanske kan tror.
Efteråt var det många som kom fram och tyckte det var bra kört av mig och fick under loppet allt mer jubel och applåder ju längre jag körde och drygade ut försprånget bakom mig. Hade faktiskt ytterligare en dansk landslagsåkare bakom mig, trots denne körde skate. Fick prata med bl.a. en gammal dansk skidåkare som åkte internationellt på 1960-70 talet och byte några ord med Jonas Thor Olsen, den gamle storåkaren från Danmark som har en 48:e plats i OS i Vancouver 2010. Tänkt om man var dansk medborgare, då hade man fått åka på såna äventyr redan idag. Man kände sig nästan som Messias som kom över till Danmark och frälste dem med min kanske inte alltid vackra men väl snabba åkning. Det kändes faktiskt som det. Vissa trodde faktiskt att jag allvarligt var så bra att jag platsade i svenska längdlandslaget, men det är jag inte än. Får väl börja med att ta sig in i rullskidlandslaget först. Var ett toppen arrangemang och en rolig tävling att åka, som jag hoppas fler svenskar vill åka. Att åka på tävlingshjul och på en avstängd väg är ju rena drömmen. Fler såna lopp tack!
Fastnade på bild, ser nästan ut som att magen väller ut och att man behöver sport BH men så illa är det inte. Foto: Holte Ski
Efter tävlingen rullade jag, Joakim Bydinger och Bertil Persson och varvade ner. Båda vann sina klasser överlägsna (H50 och H70) och Bertil vann med 19(!) minuter förre 2:an och jag som trodde jag var överlägsen när jag vann min klass (motion marathon) förra året med 14,5 min. Tre generationer rullskidåkare, vi kunde faktiskt vara farfar, far och son till varandra. Nästa helg ses vi i Uppsala och åker SM, få se om man få med sig något vin därifrån också.
Sweden camp, vi var väl sju svenskar och fyra av oss vann våra klasser och vin.
Foto: Simon Nilsson
Foto: Simon Nilsson
Det var dessa jag jagade. Foto: Holte Ski
Simon med i andra klungan och tillbaka i tävlingssammanhang efter lång tids sjukdom, tävling bästa träning heter det ju. Foto: Holte Ski
Drickaflaskan jag använde idag, är väl fint att en av mina sponsorer (Ystad Målarna AB) få synas i Danmark
Även materialvård är viktigt att göra för att kunna prestera på topp. Använde keramiska lager idag och eftersom det är blött så skruvade jag av hjulen och allt innehåll efter loppet.
